Författare: Fie Sennels
Fotograf / redigerare: Angelina Petrova

Osäkerhet inför framtiden

Osäkerhet inför framtiden

Hur kommer Médiapi att se ut om tio år? Laura Guernalec, en av deras journalister, är osäker. ”Jag vet inte. Det är samma fråga jag ställer mig varje dag: kan vi fortsätta?” Trots Médiapis tillväxt känner hon att dess grund fortfarande är skör. ”Pelarna är inte byggda starka, och en dag kan de kollapsa,” reflekterar hon. Även om plattformen gjort stora framsteg är dess långsiktiga framtid fortfarande oviss.

För att förbli relevant måste Médiapi utvecklas i takt med den yngre generationen döva. Istället för att förvänta sig att de ska anpassa sig till traditionella format måste Médiapi förnya sig. Vertikala reels är mer engagerande än horisontella videor, och efterfrågan på högkvalitativt, professionellt innehåll på teckenspråk är större än någonsin. Döva går ofta miste om viktig information på grund av felaktiga undertexter eller försenade översättningar – en klyfta som Médiapi är fast besluten att överbrygga.

Médiapis resa har varit långsam men stadigt framåt. Estelle Arnoux minns att folk i början var otåliga och ville ha mer innehåll i snabbare takt. När teamet växte blev framstegen mer synliga. Framåt ser Estelle Médiapis framtid som en förlängning av nuet, men med viktiga förbättringar. En prioritet är att återuppliva föreläsningar på plats för att öka medvetenheten om Médiapis uppdrag och prenumerationsmodell — en strategi som Noemi Churlet framgångsrikt använde för flera år sedan när hon kampanjade för stöd från dövsamhället i hela Frankrike.

För Noemi handlar Médiapis framtid om mer än journalistik — det handlar om dövsamhällets kollektiva styrka. ”Vi måste kämpa som en grupp, inte ensamma,” betonar hon. Nedläggningen av Websourd var en smärtsam påminnelse om hur sårbar dövmedia kan vara. Médiapi arbetar för ett starkare och mer enat dövsamhälle, redo att försvara sina rättigheter och säkra tillgången till nyheter för alla.

Historia och kultur inom dövsamhället

Under ett besök i kyrkan Saint-Roch och Institut National de Jeunes Sourds de Paris reflekterade Angelina Petrova över den historiska betydelsen av den första offentliga skolan för döva elever, grundad av Abbé de l’Épée. Hans arbete lade grunden för det franska teckenspråket (LSF), men Milano-kongressen 1880, som förespråkade oralism istället för teckenspråk, fick långvariga konsekvenser som fortfarande påverkar dövsamhället idag.

En vändpunkt kom på 1970-talet med uppkomsten av dövaktivism, forskning kring teckenspråk och etableringen av International Visual Theater (IVT). Nu är Médiapi en del av denna pågående resa och för vidare kampen för synlighet, tillgänglighet och representation.

Nyligen deltog Angelina och jag i två kulturella evenemang: en filmvisning om en döv mans livshistoria, helt berättad på LSF, och en tvåspråkig teaterföreställning för barn med både döva och hörande skådespelare. Dessa upplevelser var djupt inspirerande och förstärkte tanken att dövkulturen är grunden för dövjournalistiken i Frankrike.

Médiapi är mer än bara en nyhetsplattform – det är en del av en större kulturell rörelse som bevarar historien, formar nuet och påverkar dövjournalistikens framtid.